lu.se

Hedersdoktorer

Humanistiska och teologiska fakulteterna

Humanistiska och teologiska fakulteterna utser varje år ett antal hedersdoktorer. Vid universitetets doktorspromotion, som traditionellt sett äger rum i slutet av maj varje år, kreeras de till hedersdoktorer under pompa och ståt.

Humanistiska fakultetens hedersdoktorer 2017

Baruch Fischhoff

Baruch Fischhoff är beslutsforskare, psykolog och professor vid Carnegie Mellon University i Pittsburgh, USA. Fischhoff är en av vår tids mest inflytelserika forskare inom humaniora och samhällsvetenskap, och hans forskning kring riskanalys och beslutsfattande är banbrytande. I Lund har han i flera decennier samarbetat med bland annat kognitionsvetare och filosofer. Den praktiska tillämpningen av akademisk forskning har alltid intresserat Fischhoff, och han är unik i sin kombination av teknisk och teoretisk briljans och en lyhördhet för röster utanför akademin och vanliga människors behov. Han har utvecklat ett flertal framgångsrika verktyg för riskkommunikation och beslutsstöd.

Ulrike Hahn

Ulrike Hahn är professor i psykologi vid Birkbeck University i London. Hahn har visat hur abstrakta teorier om tänkande och rationalitet som utvecklats av forskare vid Filosofiska institutionen i Lund kan tillämpas inom en rad samhällsområden, och bidra till förståelsen av annars svårfångade samtidsfenomen som åsiktspolarisering och klimatskepsis. Hahn har en bakgrund inom juridiken, men forskar numera i gränslandet mellan kognitionspsykologin och filosofin, där hon lyckats bygga nya broar mellan disciplinerna. Hennes specialområde är argumentation som psykologiskt fenomen, som hon studerar från ett empiriskt perspektiv men där normativa, filosofiska teorier spelar en ovanligt stor roll som vägledande vid uppställandet av hypoteser.

Per T Ohlsson

Per T Ohlsson är journalist, författare och Senior Columnist i Sydsvenska dagbladet. Ohlsson har genomgående i sina böcker och tidningskrönikor visat att han besitter stora historiska kunskaper, särskilt om 1900-talets svenska och internationella politiska historia. I krönikorna problematiseras nutidens politiska frågor och konflikter kontinuerligt genom att relateras till historiska sammanhang. I en tid då medier visar allt mindre intresse för humanistisk forskning, och spaltutrymmen krymper, gör Ohlsson en enastående insats för humaniora i allmänhet och ämnet historia i synnerhet. I sina krönikor uppmärksammar och kommenterar han avhandlingar och nya böcker som annars inte blir synliga i mediebruset.

Stellan Skarsgård

Stellan Skarsgård är en av Sveriges främsta skådespelare, med en bredd i sin karriär som är unik både för svenska och internationella aktörer. Skarsgård befinner sig i en tradition av svenskar som alltsedan 1920-talet haft betydande inflytande i den amerikanska filmindustrin, samtidigt som han haft framträdande roller i några av vår tids mest uppmärksammade europeiska filmproduktioner, i vilka hans skådespelarstil har gjort ett stort avtryck. Skarsgård har en djupt reflekterande och genomtänkt hållning till sitt arbete som skådespelare och till sin plats i filmproduktionen, och han personifierar på ett enastående sätt den internationella prägel som genomsyrat och fortfarande kännetecknar filmkonsten och filmarbetet, både det praktiska och det vetenskapliga.

Teologiska fakultetens hedersdoktorer 2017

Paula Fredriksen

Paula Fredriksen utses till den teologiska fakultetens hedersdoktor 2017, som ett erkännande av hennes internationellt högklassiga forskning. Fredriksen var under perioden 1990 till 2010 William Goodwin Aurelio Professor of the Appreciation of Scripture vid Boston University, USA, och är sedan 2009 the Distinguished Visiting Professor vid det Hebreiska universitetet i Jerusalem.

Karakteristiskt för professor Fredriksens forskning är ett uttalat tvär- och mångvetenskapligt perspektiv. Hennes forskning anknyter därmed till flera framgångsrika ämnen inom den teologiska fakulteten i Lund – Nya testamentets exegetik, patristik, judaistik och allmän religionshistoria – vilket gör henne särskilt lämplig för ett hedersdoktorat vid Lunds universitet.

Intresset för aposteln Paulus och kyrkofadern Augustinus löper som en röd tråd genom Paula Fredriksens forskning, från avhandlingen Augustine’s Early Interpretations of Paul (1979), där hon kombinerar tidig kyrkohistoria och nytestamentlig exegetik i ett receptionshistoriskt perspektiv, via monografin Augustine and the Jews (2008) till Paul, the Pagans’ Apostle som utkommer 2017. Paula Fredriksen har också skrivit om den historiske Jesus och om den tidiga så kallade Jesus-rörelsen som en riktning inom dåtidens judendom och har dessutom vinnlagt sig om att sprida forskningsresultaten till den breda allmänheten.

Teologiska fakultetens beslut att utse Paula Fredriksen till teologie doktor honoris causa är ett tecken på fakultetens uppskattning av hennes gränsöverskridande religionsvetenskapliga forskning och en önskan om fördjupat samarbete under många år framöver.

Hartmut Lehmann

Hartmut Lehmann är tysk historiker och honorärprofessor i kyrkohistoria vid Christian-Albrechts-Universität i Kiel. Han har varit direktor för det tyska historiska institutet i Washington D.C., och vid Max-Planck-Institut för historia i Göttingen. Lehmann är Foreign Honorary Member av American Academy of Arts and Sciences och ledamot av Göttinger Akademie der Wissenschaften. Han är sedan länge kyrkohistoriskt inriktad, med reformationen och reformationsjubileerna, pietismen samt kyrkan och nationalsocialismen som några tyngdpunkter. Han har vid ett flertal tillfällen besökt Sverige som medverkande vid konferenser (t.ex. Hilding Pleijel-Symposium VI 2009 om M.F. Roos och CIHEC-konferensen "Spiritual and Ecclesiastical Biographies", Kungl. Vitterhetsakademien 2015) och har även som recensent uppmärksammat litteratur från Lund. Hans breda, kulturellt motiverade definition av pietismen, som en företeelse över längre tid, har verkat inspirerande för flera svenska forskare.

Genom att promovera Hartmut Lehmann till teologie hedersdoktor under reformationsjubiléets år visar Teologiska fakulteten även sin uppskattning för hans kritik av reformationsjubiléernas politiska instrumentalisering av Martin Luther som tysk hjälte (t o m 1917), förelöpare till Hitler (1933) eller som förkroppsligande det goda, tyska arvet (DDR 1983). Istället vill han lyfta fram en djupt troende Luther, som erbjöd ett teologiskt alternativ till sin tids renässanspåvedöme. Han kritiserar den även i det nu aktuella jubileumssammanhanget slarviga användningen av senare mytbildning kring Luther, liksom allt triumfalistiskt jubilerande.