lu.se

Hallå där Lynn Åkesson,

som är inne på sitt åttonde år som dekan för Humanistiska och teologiska fakulteterna och fortfarande helt ointresserad av gränsbevarande och gränsbevakande.

Hur har din tid som dekan hittills varit?

– En av höjdpunkterna men samtidigt också det tuffaste jag gjort under de här åren har varit flytten till och bygget av LUX. Det hamnade i mitt knä nästan direkt när jag började som dekan och vi fick uppfinna hur projektet skulle organiseras. Jag var säker från början på att den här flytten skulle bli bra efter mina erfarenheter av att ha jobbat på en utspridd institution. Det var en stor utmaning att få med folk på resan och visst kändes det lite i magen när man skulle fatta beslut om ett 500-miljonersprojekt utan att prislappen var riktigt klar. Det var ett once in a lifetime-projekt

Vad är det roligaste i din position?

– Det är mycket som är väldigt roligt. Jag har märkt att jag trivs med att hålla på med frågor som påverkar många människor - så många som möjligt - och att bygga upp verksamheter. När jag tänker på det så har det hänt väldigt mycket på ett par års tid. Vi har till exempel genomfört HTRQ14 som var en stor ansträngning. Jag känner att mycket av det vi har åstadkommit gör att HT utvecklas på ett gott sätt.

Vilka är de viktigaste frågorna att arbeta med just nu?

– Att göra humanioras röst hörd i samhället är en mycket viktig fråga. Vi ser att våra grannländer Danmark och Finland är på väg i en illavarslande riktning. Finland drar ner på humaniora vid universiteten med 20 %. Det är en sorts konstig nyttighetsidé som genomsyrar grannländerna, men de stora frågorna att ta itu med just nu i Europa är inga ingenjörsfrågor. Det är politiska frågor: människor på flykt undan krig, människor som behöver leva tillsammans med olika kulturell och religiös bakgrund. Vi har kunskaper inom humaniora och teologi som är viktiga för att förstå de här frågorna.

– Jag är övertygad om att alla problem tjänar på att få en allsidig belysning. Ingen har svar på allt, men alla har ju svar på något. Vi måste jobba tvärvetenskapligt över gränserna och borra oss in i de här frågorna. Jag är helt ointresserad av gränsbevarande och gränsbevakande. Det är därför väldigt roligt att se t ex hur medicinsk humaniora nu kan permanentas med hjälp av den stora donationen från Birgit Rausing.

– En ny, viktig uppgift som i första hand vi på HT och Naturvetenskapliga fakulteten står inför är uppbyggnaden av LU:s egen lärarutbildning. Det kommer att kräva mycket arbete och tankeverksamhet. Om man jämför den här satsningen med MAX-lab så kostar den väldigt lite, men en bra lärarutbildning kommer att betyda mycket för alla dem som kommer i kontakt med de här lärarna i skolan.

Vilka utmaningar ser du att HT-fakulteterna står inför?

– Man har talat om ”humanioras kris” sedan i början på 70-talet. Alla har en åsikt om humaniora och tycker sig kunna det, vilket man inte tycker om t ex nanoteknologi.

– Vi humanister är experter på att granska, analysera och nagelfara retorik, kultur och historiska skeenden etc. Resultatet av våra metoder visar hur viktiga våra kunskaper är. Det är något mer än att bara googla på nätet. Vi kan bryta ner och förklara saker och skeenden som folk annars förklarar med ”det är naturligt” eller ”det bara är så”. Genom att bevisa att saker och ting inte ”bara är på ett visst sätt” utan har sin förklaring i kultur, historia och religion kan vi också ändra på orättvisor och missförhållanden. Eftersom vi själva skapar världen så är den också föränderlig och det är lite underbart, tycker jag.

– Det finns idag också en allmän brist på tillit till experter i vårt samhälle som inte bara drabbar humanister utan också till exempel sjukvården och skolan. Det leder till en utvärderingshysteri – alla ska skicka in rapporter.  Hur mycket vinner samhället på att dessa grupper av människor får ägna sig allt mindre åt sina arbeten och mer åt att bevisa att de gör sina arbeten?

Vad gör du när du inte arbetar?

– Jag har aldrig gjort så stor skillnad mellan jobb och ledighet. Jag gillar hus och att renovera fönster. Husjobb är bra för det är skönt att se konkreta resultat.

Text: Gisela Lindberg

Lynn Åkesson Foto: Gisela Lindberg

Karriär

  • Disputerade i Etnologi 1991, professor i samma ämne 2007.
  • Min forskning är tvärvetenskaplig och externfinansierad med inriktning på bland annat medicin och teknik.
  • Prefekt för dåvarande etnologiska institutionen 2003-2008 och dekanus för HT-fakulteterna sedan 2009.

Oväntade saker om mig

Trivs förutom i Lund i Blekinge där jag får utlopp både för intresset för trähantverk och stora maskiner och för att göra porsbrännvin och vinbärsgelé.

Läs mer om Lynn Åkesson