lunduniversity.lu.se

Raccontare il mare

Raccontare il mare

Björn Larsson
Raccontare il mare
2015

Italienska

ISBN: 978-88-7091-444-3
Publisher: Iperborea

«Mutano solo il cielo, non l’animo, coloro che vanno per mare»: il famoso aforisma oraziano potrebbe forse servire da epigrafe a questo libro, in cui Björn Larsson torna a parlarci del suo luogo dell’anima attraverso alcuni tra i grandi classici della letteratura di mare. Da Conrad a Maupassant, da Omero a Cristoforo Colombo, dal Nobel Harry Martinson al velista solitario Joshua Slocum, da Biamonti a Childers, ad Álvaro Mutis, ripercorre romanzi e racconti, non tutti noti quanto meritano, intrecciando le biografie degli autori e quelle dei personaggi, interrogandosi sulle loro qualità marinaresche e letterarie, ma soprattutto umane, con la competenza e l’empatia di chi spartisce con loro la duplice passione di navigare e raccontare. Perché continuiamo a considerare il mare come il «simbolo quasi parodistico della libertà», del sogno di una vita più autentica? È il mare vero o il suo mito che custodiamo gelosamente nel nostro immaginario? Siamo sicuri che sia una fonte privilegiata di ispirazione letteraria, che basti aver fatto il giro del mondo a vela per diventare scrittori? Di quale mare parla, in realtà, la letteratura marinara? Di quello duro dei pescatori e dei marinai, del campo di gara dei regatanti, delle acque domestiche di chi vi trascorre il tempo libero per puro piacere? Accantonando ogni analisi teorica, Larsson si appassiona e ci fa appassionare, alle storie, ai personaggi, agli autori che ama, scrivendo da romanziere un libro «eclettico e impressionista» che ci invita a navigare senza rotte prestabilite, con il solo scopo di farci «perdere tra qualche buon libro ai margini della letteratura canonica».

”De som färdas på havet byter ständigt himmelsstråk, men inte själen”. Denna aforism av Horatius skulle kunna stå som epigraf för denna bok, där Björn Larsson återkommer för att samtala med oss om några av den maritima litteraturens klassiker. Från Conrad till Maupassant, från Homeros till Kolumbus, från nobelpristagaren Harry Martinson till ensamseglaren Joshua Slocum, från Biamonti till Childers och Alvaro Mutis, går Larsson på upptäcksfärd i romaner och reseskildringar, inte alltid så kända som de skulle förtjäna. Han ställer frågan om deras litterära och maritima kvaliteter, men också och framför allt om deras mänskliga värde, med den erfarenhet och empati som han i sin egenskap av författare och seglare delar med de verk han läser och berättar om. Hur kan det komma sig att vi nästan parodiskt fortsätter att betrakta havet som en symbol för friheten, som ett uttryck för drömmen om ett autentiskt liv? Men är det havet som det verkligen är som lever och frodas i vårt kollektiva medvetande? Kan vi vara säkra på att havet faktiskt är en privilegierad inspirationskälla för litteraturen, så som det hävdas, att det så att säga räcker med att ha seglat runt jorden för att bli författare? Vilket hav är det i själva verket som den maritima litteraturen gestaltar? Fiskarnas och sjömännens obarmhärtiga hav, kappseglarnas oceaner som ska läggas bakom sig så fort som möjligt eller hemmavattnen för nöjesseglare och båtfolk? Utan onödigt teoretiserande låter sig Larsson fascineras av och gör sina läsare fascinerade av berättelserna, gestalterna, de författare som han älskar. Det är som romanförfattare han har skrivit en eklektisk och impressionistisk bok som inbjuder läsaren att navigera utan förutbestämda rutter med enda syfte att förlora sig en stund bland böcker i den kanoniserade litteraturens periferi.