Olof Sundin

När han var barn ville han bli fotbollsproffs. Än idag som forskare och professor i biblioteks- och informationsvetenskap är han en lagspelare och deltar gärna i större forskningsprojekt eller arbetar med forskare från andra ämnen. Men det var inte alls självklart att bli forskare.

– Jag har inga forskare i min familj. Det var när jag arbetade som bibliotekarie vid en vårdhögskola under 1990-talet som jag blev intresserad av forskningsfrågor. Jag blev indragen i ett projekt och fick prova på forskningens hantverk och upptäckte att det var vansinnigt spännande och även roligt.

Och nu sitter du på den nyskapade rollen vice dekan, hur känns det?

– Ja, det är mycket spännande. Jag har svårt att inte engagera mig utanför min forskning och undervisning. Utöver att jag i rollen som vicedekan får arbeta med viktiga frågor tillsammans med otroligt erfarna och kunniga människor är det fascinerande att vara en del av och se detta jättelika politiska maskineri som universitetet är. Det är en unik organisation. Jag är nyfiken på de här kommande tre årens arbete.

Vad är ditt uppdrag?

– Mitt ansvarsområde är inte ett lika tydligt uppdrag som prodekanerna har. Jag har överblick över samverkansfrågor och jämställdhetsfrågor, som är viktiga frågor för fakulteterna. De går tvärs över forskning, forskarutbildning och grundutbildning. Som en del i det arbetet sitter jag i det centrala Rådet för jämställdhet- och likabehandlingsfrågor. Jag sitter också i styrelsen för Campus Helsingborg,

Vilka frågor är de viktigaste för dig att jobba med som vice dekan under mandatperioden?

– En viktig fråga är samverkan. Vi vill hitta möjligheter för oss att komma utanför universitetet med vår kunskap. Ett projekt om så kallad ”affilierad kompetens” som med finansiering från Vinnova har testats vid LTH har gått ut på att låta anställda från näringslivet jobba eller praktisera på LTH. Nu undersöker jag om modellen skulle fungera på HT, men då även med anställda från offentlig sektor.

– En annan angelägen fråga är vilken roll universitetet ska spela i ett förändrat samhälle för att vara angeläget för alla. Det görs många bra saker ute på fakulteter och institutioner men universitetet behöver göra sitt från centralnivå för att kunna ta ett samlat grepp om frågorna. För att koppla ihop fakultetsledningarna har Rådet för jämställdhet- och lika villkor skapats.

– På HT kommer vi att arbeta mer med breddad rekrytering. Det är en svår uppgift. Hos oss handlar det om att hitta vägar både för hur vi kan få fler studenter från studieovana hem.

– En speciell utmaning för oss när man talar om breddad rekrytering är språket. Språket är så mycket mera inom humaniora. Det är inte bara ett redskap utan objektet i sig som man arbetar med. Det gör att det blir extra viktigt att se till att det finns stöd för att utveckla studenternas språk där det behövs.

Vilka utmaningar ser du för HT?

– Om vi ska kunna rekrytera studenter även framöver måste vi skapa intresse för våra utbildningar även bland grupper som tidigare kanske inte sökt sig till HT, samt att fortsätta arbetet med att höja statusen för humaniora på arbetsmarknaden. Vi måste fortsätta arbeta med att skapa innehållsligt relevanta utbildningar och sedan kommunicera det.

– Sedan måste vi kanske ställa frågan om vad som är relevanta utbildningar i morgon är det samma som vad som var relevant igår. Mycket av det vi gör på HT är väldigt bra. Det får inte glömmas bort när man talar om utmaningar möjliga förändringar.

–  En annan utmaning är att kunna kombinera att vara en del av ett världsledande universitet med att vara en god och inkluderande arbetsplats och studiemiljö. Vi värnar till exempel om våra goda anställningsvillkor och tillsättningsprocesser, vilket samtidigt kan hindra oss från att göra vissa rekryteringar. Jag vill heller inte heller ha den utvärderingskultur som finns vid många andra internationella likvärdiga universitet.

Vad innebär ditt uppdrag som gäller Campus Helsingborg?

– HT har ämnet Modevetenskap på Campus Hbg och det spelar en viktig roll där. Därför är det betydelsefullt att delta i Campus Hbg:s utveckling och vi har mycket att lära av dem. Vad jag märkt är att det finns ett väldigt stort engagemang och ett nära samarbete mellan Helsingborgs stad och universitetet. Dessutom finns en närhet mellan fakulteterna som gör att de kan lära sig av varandras lösningar på olika utmaningar.

– En fråga som intresserar mig mycket är hur man kan arbeta konkret med hållbarhetsfrågor inom akademien. Att ha möjlighet till en forskarkarriär och samtidigt reducera utsläpp inte bara i ord är svårt. Alla måste ta ansvar för miljön och det hade känts bra om forskare skulle kunna vara både föregångare och föredöme i de här frågorna.

– På Kulturvetenskapliga institution har vi tagit fram en resepolicy för att minska flygresor. Jag tror att det finns en större acceptans för andra former av möten idag efter pandemin. Nu har vi upptäckt att vissa saker faktiskt fungerar som man inte trodde tidigare.