Vad var det som hände egentligen?

Våren 2020 vändes världen plötsligt upp och ned. Samhällen runt hela världen förändrades över en natt på ett sätt som vi inte hade trott var möjligt. Människors vardag ändrades i grunden.  

Inom humaniora och teologi utforskar vi människans villkor och vardag, hennes utmaningar och samspel med omgivningen. Vi har nu fått ett nytt och omfattande material att utforska. Vad har Coronapandemin inneburit för oss? Hur har vi förstått den, reagerat på den och talat om den? Kan man förklara individers, samhällens och samfunds olika sätt att hantera krisen inom ramen för våra olika ämnen? 
Här ger våra forskare några olika perspektiv på:

  • Vad spelade de religiösa samfunden för roll? Hjälpte de, eller stjälpte de?  

  • Förbuds-Sverige och Låt-gå-Danmark bytte plötsligt plats. Berodde det verkligen på olika förvaltningstraditioner? 

  • Kriget mot Corona. Ett krig mot en osynlig fiende. Varför talar vi om sjukdomar på det här sättet?

  • Åldersgruppen 70+ definierades som en riskgrupp. Vad innebar det för dem? 

  • Varför tror folk att de kan köpa skydd mot Covid-19 fast läkarna säger att det inte finns? 

  • Varför vill vi titta på filmer om pandemier när vi befinner oss mitt i en?

Den ortodoxa kyrkan i Grekland höll nattvardsgång och hävdade att nattvardens bröd och vin inte var smittbärande eftersom det var Kristus kropp och blod. Högerkristna i USA fortsatte med välbesökta gudstjänster med argumentet att Gud, inte staten, beskyddar människor. Har de religiösa samfunden motarbetat smittskyddsarbetet? 
 

Foto av Kristina Myrvold.

Nej, dessa handlingar verkar vara mer undantag än regel, menar Kristina Myrvold, forskare i religionshistoria. Studier har snarare visat att de flesta religiösa samfund följer myndigheternas riktlinjer. Under Coronapandemin betonade olika myndigheter att religiösa samfund och representanter kan spela en avgörande roll under kriser. De kan förmedla hälsomyndigheters instruktioner på ett passande religiöst och kulturellt språk och samtidigt motarbeta ryktesspridning och konspirationsteorier. De har etablerade nätverk och ett förtroendekapital som gör det möjligt att nå ut till de mest utsatta grupperna. Inte minst kan de ge andligt och socialt stöd och vägledning.    

Under våren 2020 verkar de flesta samfund i Sverige ha följt folkhälsomyndigheten. Flera har dock omformulerat riktlinjerna till religiösa budskap med betoning på etiska principer om att rädda liv och att hjälpa de mest utsatta. Religiösa ledare kunde legitimera mötesförbudet med hänvisning till religiösa texter och berättelser. Exempelvis hänvisade en muslimsk representant till Koranen: Den som räddar ett människoliv räddar hela mänskligheten. Och profeten Muhammed anbefaller att vi både ska binda kamelen och förlita oss på Gud.  

Läs mer om Kristina Myrvold

Våra förutfattade meningar om hur Danmark och Sverige är och fungerar ställdes på huvudet. Man försökte förklara skillnaden i hur Coronapandemin hanterades med att länderna har olika förvaltningstraditioner. Historikern Harald Gustavsson skrev en understreckare i Svenska Dagbladet på temat. 
 

Foto Harald Gustavsson.

Det har ofta sagts att en tradition ända från Axel Oxenstiernas tid av självständiga myndigheter förklarar att experter mer än politiker styrt i Sverige, i motsats till t.ex. i Danmark, och att vi därför fått mindre drastiska ingripanden; stämmer det?  

– Det är sant att ministrar har ett mycket starkare grepp om förvaltningen i Danmark – det vi skulle kalla ministerstyre är regel. Men skillnaden går inte så långt tillbaka i tiden. De svenska myndigheternas självständighet grundlagsfästes t.ex. först 1974. Finland, som har en liknande tradition av självständiga myndigheter som Sverige, har ändå fört en corona-politik som är mer lik Danmarks. Förvaltningstraditioner, äldre eller nyare, förklarar inte allt. ”Som vanligt när man vill förklara något historiskt blir svaren komplexa och mångtydiga; de lämpar sig inte för tidningsrubriker.” 

Läs artikeln på Svenska Dagbladets hemsida

Kriget mot Corona. Ett krig mot en osynlig fiende. Vi måste mobilisera våra styrkor. Är det ett krig vi utkämpar? Svensklektor Anna Wallberg Gustafsson har forskat om metaforer och cancer där samma sorts krigsmetaforik används. Vi ser vaccin och läkemedel som vapen mot sjukdomen. Vi tränar vårt immunförsvar att känna igen fienden som invaderar kroppen. Varför talar vi om sjukdomar på det här sättet? 
 

Foto på Anna W Gustafsson

Krigsmetaforer tycks ge oss en känsla av kontroll och aktivitet, en känsla av att vi kan påverka vårt öde – även om den är illusorisk. De för oss samman i en gemensam kamp mot en yttre fiende. De är ett sätt att göra något komplext begripligt, men är förstås en förenkling. De för med sig en föreställning om att virus eller bakterier har en intention, att de är en fiende som vill skada oss. Vi får en bild av att vi kan kriga mer eller mindre bra, och skuldbelägger den som misslyckas.  

Men ett virus som SARS-CoV-2 har inte några intentioner. Virus bara är. Just i Coronakrisen kan vi se att krigsmetaforerna används tillsammans med krigsåtgärder: undantagstillstånd och lockdowns. Och individer som inte följer krigslagarna hålls ansvariga.  

Vissa har liknat pandemin vid en storm – ett naturfenomen som man inte kan bekämpa, endast ta skydd mot. Hur vi talar om ting har betydelse för hur vi betraktar dem. De som kritiserar användandet av krigsmetaforer menar att priset blir högt om vi accepterar att leva i en värld av kontroll, krig och isolering för att bekämpa ”fiender” som t.ex. epidemier.  

Läs mer om Anna Wallberg Gustafsson

Åldersgruppen 70+ pekades ut som en problemgrupp, något som fick igång en debatt i media. När allvaret sjönk in tystande dock kritiken. Men vad tycker de nu, 70+-arna? Etnologen Gabriella Nilsson har frågat dem i en enkätstudie som har fått mer än 1000 svar. Hur har åldersgränsen och att bli definierade som en riskgrupp upplevts, och hur har det påverkat deras vardag? 
 

Fotografi på Gabriella Nilsson

Flertalet av de som svarade menar att de följer rekommendationerna att hålla sig hemma. Vissa är mer strikta medan andra förhåller sig mer pragmatiskt till riktlinjerna och säger sig "fuska" lite. För i synnerhet kvinnor har åldersgränsen 70+ satt igång tankar kring den egna identiteten i allmänhet och åldrandet i synnerhet. – Plötsligt kände jag mig gammal, är det många som svarar. 

Ett annat tema som syns i materialet är förhållningssättet till barn och barnbarn. Många betonar sin längtan efter att få krama barnbarnen, medan andra anser sig ha fått ökad kontakt med barn och barnbarn genom telefonsamtal, eller genom hjälp med inköp. Något forskarna tycker är särskilt intressant är att ungefär 10 % beskriver att det är barnen som fått dem att följa rekommendationerna. Barnen uttrycker allt från "starka förväntningar" till "agerar polis".   

Forskarna arbetar nu med att analysera materialet både kvalitativt och kvantitativt och kommer att publicera resultatet successivt i vetenskapliga tidskrifter.  

Läs artikeln på SVT nyheters hemsida

Etnologen Susanne Lundin har i många år forskat på falska läkemedel på nätet, och hon kan visa att den illegala handeln med läkemedel ökat markant de senaste åren. Under våren har försäljningen av förfalskade eller undermåliga andningsmasker, verkningslös handsprit och produkter som påstås kunna lindra coronavirusets effekter spridits på den illegala marknaden. Hur kan det vara så i ett land med strikta regleringar och överlag välutbildade människor? 
 

Fotografi på Susanne Lundin.

En anledning, menar Lundin, är att den avreglerade apoteksmarknaden skapar svårigheter för konsumenter att orientera sig bland digitala apotek. Svenskar handlar gärna online, men endast en tredjedel känner till att legala apotek måste legitimera sig med en säkerhetssymbol. En annan anledning är individer i större utsträckning själva vill ta kontroll över den egna hälsan och självmedicinerar. Därför menar Lundin att det finns ett stort behov av ökad medvetenhet och information om näthandel för att kunna bemöta detta ökade samhällsproblem. 

I undersökningen  Köper du skydd mot Covid-19 på nätet? undersöker Lundin just nu om människor skaffat något skydd eller sökt efter behandling mot Covid-19 via nätet.   

Läs artikeln på Svenska Dagbladets hemsida

Filmen Contagion från 2011 seglade under våren upp som den mest strömmade filmen på Netflix. Varför vill vi titta på filmer om virussmittor när vi befinner oss mitt i en pandemi och vad är det de berättar? Ann-Kristin Wallengren, professor i filmvetenskap svarar.  
 

Fotografi på Ann-Kristine Wallengren

Film i allmänhet är uttryck för sin samtids rådande ideologier och tar ofta upp ämnen som är aktuella i samhället. Filmer försöker i fiktionens form lösa sådant som är svårt eller omöjligt att lösa i verkligheten.  

Filmer om virussmittor handlar om en av våra stora farhågor. Vi är förstås livrädda att ett allvarligt virus ska sprida sig, som det gör nu, och i filmerna kan vi få en allvetande översikt över händelserna på ett helt annat sätt än vi kan få i verkligheten. Vi får följa de sjuka, de som försöker få fram medicin och vaccin, politiker som försöker dölja vad som händer. Och vi kan få se det allra värsta, en total apokalyps och världen efter en apokalyps.  

Före andra världskriget handlade filmer ofta om pest och kolera och försök att hitta botemedel. Under kalla kriget och rymdkapplöpningen gjordes filmer om virus från rymden eller om biologiska smittor. Nu handlar det om hur västvärldens miljöexploatering i Afrika och Asien är orsak till att virus släpps lös och sprids genom apor, fladdermöss, grisar. Men filmerna berättar inte bara om smittor och sjukdom utan här behandlas också andra problemkomplex, precis som i så många andra filmer: relationen mellan könen, etniska och globala orättvisor, makt, godhet och ondska. Än så länge slutar dock de flesta virussmittofilmer lyckligt – om vi bortser från flera zombieserier. Man hittar snabbt ett vaccin, det goda segrar och ordningen återställs. Det kan kanske vara en tröst att se sådant under rådande pandemi.  

Läs mer om Ann-Kristin Wallengren

Sök till någon av våra kurser

Här hittar du alla våra kurser som är öppna för sen anmälan höstterminen 2020!

Har du frågor om våra utbildningar?

Kontakta en av våra studievägledare!