lu.se

Person

Fil.dr. 1991 i sociologi. Professor i utbildningsvetenskap respektive sociologi vid Lunds universitet.
I min forskning intresserar jag mig främst för: skola som institution i relation till utbildning och kunskap; maktutövning; och social interaktion. En viktig inspirationskälla för mig är den kanadensisk-amerikanske sociologen Erving Goffman (1922-82) som jag skrivit om i boken "Ritualisering och sårbarhet" (Liber förlag 2012).
Läs mer om min forskning på min personliga hemsida "Social interaktion" (länk här intill).

Forskning

Avslutade projekt

Om forskningen

Mina primära forskningsområden är maktutövning i skolan respektive social interaktion. Jag disputerade på en avhandling i sociologi 1991 där skolans och lönearbetets respektive maktutövningsdynamiker analyserades. Med dynamik avses då ett slags kraftlära – eller rentav ett spel – som handlar om hur enheter inom ett sammanhållet rum påverkar varandra, närmare bestämt samverkar, hamnar i spänning och konflikt eller finns sida vid sida indifferenta. De är involverade i interaktion som kan ge upphov till såväl avsedda som icke-avsedda konsekvenser.

Den obligatoriska skolan illustrerar detta på ett ovanligt tydligt sätt. Genom skollag, läroplaner och andra politiskt beslutade styrdokument utövas en makt som syftar till att få unga människor att vara i skolan (och inte någon annanstans), att lära vissa saker (men inte andra) samt att införliva en värdegrund eller, med andra ord, vissa värderingar/värden (men inte andra).

Statistiskt sett är varandet i skolan det som skolan lyckas bäst med: enligt mätningar gjorda av Skolinspektionen 2015 var 262 st. (0,3 promille) av i runda tal en miljon elever ogiltigt frånvarande under en tidsperiod från en termin till hela skolåret. I detta avseende har således skolan en i det närmaste total måluppfyllelse. Skolan lyckas inte lika bra med lärandet. I runda tal 15 % av grundskolans elever har i årskurs nio inte lärt det som landets beslutsfattare beslutat att eleverna ska lära sig. Hur skolan lyckas överföra sin politiskt beslutade värdegrund till eleverna är svårare att uttrycka i siffror även om det gjorts en del försök att mäta värdegrundens genomslag bland eleverna.

Elever, föräldrar, lärare, skolledare, skol- och utbildningspolitiska beslutsfattare kan ha mycket olika skolerfarenheter. Men eftersom alla gått i skolan är individuella skolerfarenheter sällan helt unika. När någon i det offentliga samtalet t.ex. säger att det ska vara ”ordning och reda i klassen” eller ”betyg från fjärde klass” eller ”mer kunskap i skolan” så tar detta fatt i våra egna erfarenheter och i interaktion med andra jämför vi med andras erfarenheter, organiserar våra egna och utkristalliserar tillfälliga definitioner av skolan. Detta kan leda till högst varierande sätt att rama in, förstå och göra skola. Medan några upplevde skolan som lärande som belönades med goda betyg, har andra den motsatta uppfattningen. Åter andra ser skolan som en plats där de mötte sina kompisar, medan andra mötte sina mobbare där. Några fick ständigt navigera för att kunna förena sina extrema politiska uppfattningar med skolans värdegrund, andra tog hjälp av värdegrunden för att utmana sina föräldrars religiösa fundamentalism. Åter andra upplevde skolan mest som ett fängelse, medan andra kände trygghet i ständigt upprepade rutiner. På det viset blir skolans faktiska motsägelsefullhet – spänningarna mellan skolans olika ”uppdrag” som nämndes tidigare - till vardagliga individuella och sociala föreställningar om hur skolan är och bör vara.

Detta sätt att förstå skolan – ett slags skolsociologi - har jag använt i olika studier av skola och utbildning, t.ex. av skolledarskap i olika skolkulturer, skolans arbetsmiljö, lärares syn på förändring och, nyligen, skolledares mångfasetterade uppdrag att både styra, chefa och leda.

När det gäller min forskning om social interaktion har jag bl.a. studerat social kompetens, vilken jag definierar som individens förmåga att hantera relationer mellan sig själv, de andra och samhället. Denna förmåga har betonats så starkt sedan mitten av 1990-talet i platsannonser, utbildningar, EUs nyckelkompetenser och i vardagliga samtal att social kompetens tycks ha blivit själva sättet att tala om, bedöma och rätta till verkliga eller påstådda brister i individers sociala interaktion. Detta blev ovanligt tydligt i en observationsstudie av mobiltelefonsamtal på offentliga platser som jag genomförde i slutet av 1990-talet: de offentliga platserna kom till följd av mobilpratandet under en tid att präglas av intimitet bland främlingar. I en annan studie undersökte jag front- och backstage i sociala medier och en liknande tendens kunde iakttas: invanda sätt att reglera förhållandet mellan frontstage - där individer visar upp sig på ett sätt som någotsånär överensstämmer med förhärskande normer för social interaktion - och backstage - där individen i mindre grad behöver styra andras intryck av sig själv – utsätts för ett förändringstryck. I sociala medier skapas utrymmen där det härskar normer som inte riktigt överensstämmer med de normer som reglerar social interaktion ansikte mot ansikte. I en tredje studie visas att schackspelet - vars regler och etikett varit stabila i hundratals år - kan förvandlas radikalt när det spelas persona mot persona på schacksiter på Internet. Spelet schack är detsamma men spelandet av schack kan ändras bl.a. när det gäller den sociala interaktionen mellan spelarna som i vissa spelsituationer kan bli betydligt mindre respektfull på nätet än ansikte mot ansikte.

Mina studier av social interaktion och senare studier av utbildning är i hög grad inspirerade av den kanadensisk-amerikanske sociologen Erving Goffman (1922 -1982). I min bok "Ritualisering och sårbarhet" (2012) beskriver jag ingående både Goffman och hans sociologiska forskning och jag ska inte upprepa mig här, utan istället återge några sammanfattande rader ur min bok:

”Har du någon gång varit nykter bland berusade? Då vet du att det kan vara som att betrakta en absurd teater. De berusade tror, i alla fall upp till en viss berusningsnivå, att de är som vanligt, men som nykter erfar du skillnaden. Mycket kommer nu fram som nog inte skulle uppdagats i nyktert tillstånd. Förtroenden. Försäkringar om vänskap. Elakheter. Sanningar. Kramar och lite mer. Som festdeltagare vilken som helst är det inte alltid angenämt att vara nykter bland berusade – som sociolog kan det vara ganska givande då vi får möjlighet att se en social interaktion spelas upp där gränsen mellan front- och backstage har blivit otydlig och individernas intrycksstyrning svår att förutsäga.

Vad betyder nykter? Förutom att vara opåverkad av sprit finns också en rad andra betydelser, som återhållsam, klartänkt, förnuftig, oförvillad, kall, saklig, reflekterad och lidelsefri. När man läser Goffmans kollegor, bekanta och vänner beskriva honom i socialt umgänge får man känslan av att han betraktade umgänget just som en nykter bland berusade. Även hans sociologiska studier har något av denna karaktär. Goffman var nyktert empirisk, analytisk, cynisk och lite svårmodigt humoristisk, lite sociology noir. Man skulle kanske kunna säga att han var cool, /…/

Berusad har i svenska språket mängder av synonymer på temat alkoholpåverkad men inte så många andra förutom hänförd och entusiasmerad. Om man får tro berättelserna om Goffman verkade han inte dras med i det sociala, öppnade sig inte och förefaller sällan ha blivit så absorberad att han svämmade över och gjorde bort sig eller glömde bort att upprätthålla gränser mellan främre och bakre region. Han såg förmodligen det få andra såg därför att han inte blev hänförd och entusiasmerad av socialt interagerande. I detta avseende verkar han själv ha varit i överensstämmelse med den individ han framställde som ständigt ”på”, till och med under samlaget som Goffman antar vara inramat av bland annat föreställningar om vad som är ”otillräckligt respektive överdrivet engagemang”. Och det går inte att ta miste på hans fascination i uppsatsen ”Fun in games” över sällskapsspelets irrelevansregler, vilka möjliggör koncentration på spelet och gör allt annat irrelevant, och vilka han ser som ett ”framstående bidrag till den sociala organiseringen av mänskliga böjelser”. Genom att Goffman sällan blev absorberad i social interaktion kunde han själv ägna sig åt sabotage, som många fortfarande berättar om, riktade mot den sårbara interaktionsordningen, men också åt inträngande och avslöjande observation.” (Ritualisering och sårbarhet – ansikte mot ansikte med Goffmans perspektiv på social interaktion, Liber förlag 2012, sid. 376 och 378.)

Publikationer

Böcker (18 st)
Redaktörskap (6 st)
Artiklar (26 st)
Bokkapitel (37 st)
Förord (9 st)
Konferensbidrag (18 st)
Rapporter (20 st)
Working papers (2 st)
Recensioner (54 st)
Tidningsartiklar (26 st)
Övrigt (19 st)
Handledning vid Lunds universitet (2 st)

Forskningsportalen (Lunds universitet)

Administrativt

Uppdrag

  • Ledamot, Fakultetsstyrelsen, Humanistiska och teologiska fakulteterna

Undervisning

Anders Persson

Professor
Utbildningsvetenskap
Institutionen för utbildningsvetenskap

Prefekt
Institutionen för utbildningsvetenskap

Kontaktinformation

E-post anders.perssonuvet.luse

Telefon 046–222 69 56

Mobil 070–302 01 36

Rum M308E

Besöksadress
Universitetsplatsen 2, Helsingborg (professor)
Universitetsplatsen 2, plan C4 och C5 (admin.), Helsingborg (prefekt)

Postadress Box 882, 251 08 Helsingborg

Länk