Lina Sturfelt och Maria Småberg

Maria och Lina kontaktade helt enkelt en kollega utomlands, som är föreståndare vid ett institut de önskade lära mer av vad gäller humanitär historia. De välkomnades på ett väldigt fint sätt och fick med sig värdefulla erfarenheter av utbytet, både forskningsmässigt och pedagogiskt.
 

Hej Lina och Maria, vilken är er institution och vilka är era ämnesområden? 
Vi är båda är historiker med bas vid Historiska institutionen. Lina är lektor i mänskliga rättigheter och numera prefekt, Maria är lektor i freds- och konfliktvetenskap vid Statsvetenskapliga institutionen och studierektor för Nationella forskarskolan i historiska studier.  

Ni undervisar en hel del enskilt, men även tillsammans? 
Vi har inte undervisat ihop, men har liknande forskningsintressen och lång erfaren­het på varsitt håll av tvärvetenskaplig undervisning. Vi hade som första steg velat utvecklat en tvärvetenskaplig kurs om humanitär historia på masternivå. På grund av administrativa hinder, nya uppdrag och pandemin har detta tyvärr ännu inte realiserats. Brexit har även gjort det svårare att bjuda in brittiska gästlärare. 

Ni reste tillsammans till University of Manchester med Erasmusmedel för ett par år sedan. Hur fick ni idén att göra det? 
Vi valde att åka till Humanitarian and Conflict Response Insitute (HCRI) vid University of Manchester då det är ett välkänt och ledande institut inom forsknings­fältet. Även om centret är tvärvetenskapligt är det en miljö för utbildning i och forskning om humanitärt hjälparbete med en historievetenskaplig/humanistisk profil och till stor del uppbyggd av historiker. Samtidigt var vi också intresserade av att lära mer om deras praxisnära arbetssätt och deras samverkan med humanitära aktörer utanför akademin. 

Vad var syftet med er mobilitet? 
Syftet med utbytet var i första hand att få inspiration av och kunskap om av HCRI:s utbildningar och organisationsuppbyggnad. Ett mål var även att nätverka för att kunna bygga upp en starkare internationell forsknings- och utbildningsmiljö vid Lunds universitet kring humanitärt hjälparbete. 

Hur hade ni fått kontakt med kollegorna på plats? 
Vi kontaktade först institutets föreståndare Bertrand Taithe via mejl. När utbytet väl hade blivit godkänt gick vi vidare och valde strategiskt ut några personer som vi gärna ville träffa och stämde träff med dem. På plats fick vi även kontakt med ytterligare några nyckelpersoner. 

Var det besvärligt att ansöka om Erasmus+ personalmobilitet? 
Vårt intryck var att det var lite krångligt att söka med många olika steg och dessutom svårt att få grepp om ansökningsgenren. 

Vad fick ni uppleva i Manchester? 
Vi var vid University of Manchester i tre arbetsdagar. Vi hade ett fullspäckat program med individuella möten med föreståndaren, forsknings- och program­ansvariga, studierektorer, lärare och doktorander. Vi deltog dessutom i ett institutionsmöte, ett forskarseminarium samt auskulterade vid en föreläsning på masterprogrammet. De bjöd även med oss på en after work på en pub samt en lunch på fakultetsklubben. Dessutom hann vi med ett museibesök och en stadsvandring. Vi blev överlag mycket väl omhändertagna och fick bland annat tillfälliga arbetsplatser i doktorandrummet. 

Vad tycker ni att ni fick med er från utbytet, såväl forskningsmässigt, pedagogiskt som personligt? 
Forskningsmässigt har vi båda fått tillgång till ett nytt internationellt forskningsnätverk. För Marias del har detta även lett till en inbjudan till en workshop som resulterat i medverkan i en antologi som ska publiceras av Manchester University Press. Vi har använt delar av institutets forskning i vår forskning och undervisning, till exempel på kursen ”Human Rights in the History of Politics and Philosophy” på det internationella masterprogrammet i mänskliga rättigheter. Pedagogiskt har vi även inspirerats till nya kursupplägg, ny kurs­litteratur och nya pedagogiska idéer vid utformning av undervisning. Personligen innebar utbytet att vårt professionella samarbete och vår relation fördjupades. En annan viktig aspekt var att vi kom tillbaka med nya ögon på den egna verksamheten.  

Vad var det bästa med utbytet? 
Det bästa med utbytet var att få tid att reflektera, ta del av andra lärares/forskares erfarenheter och att få ny inspiration. 

Vad var det mest utmanade? 
Det mest utmanande var att programmet på plats var väldigt pressat. Det var många möten och intryck på kort tid. 

Har ni några planer på ytterligare mobiliteter framöver? 
Mobiliteten gav mersmak och vi vill gärna åka ut igen om tillfälle ges. Vi har även presenterat våra erfarenheter från utbytet på institutionen och uppmuntrat våra kollegor att åka.