Serie

Humor i romantisk text

Jonas Asklund
Humor i romantisk text. Om Jean Pauls estetik i svensk romantik: C.F. Dahlgrens Mollbergs epistlar (1820), C.J.L. Almqvists Amorina (1822) och C. Livijns Spader Dame (1825)
Critica Litterarum Lundensis 9
2008

323 s.
Svenska

ISSN: 1651-2367
ISBN: 978-91-628-7576-3

Ämnesord: humor | Sverige | 1800-talet | romantiken

En mycket underlig blandning av högt och lågt kännetecknar de tre verk som undersöks i den här avhandlingen. I litteraturforskningen beskrivs detta drag ibland som något smaklöst och misslyckat, men det har också uppfattats som något gränslöst – som om dessa texter skulle innehålla både romantiska och realistiska drag. En läsning som gjort sig gällande under senare år understryker däremot det egentligen meningslösa i texten och uppfattar då det spänningsfyllda och motstridiga där som något subversivt – som om texten skulle tematisera det principiellt omöjliga i att presentera en entydig berättelse på ett entydigt språk.

Men utgångspunkten i den här avhandlingen är att i anslutning till modern, kognitiv humorteori läsa det spänningsfyllda i texterna som en form av humor. Upptäckten av att det som först tycktes så motstridigt faktiskt kan höra samman – i ljuset av en absurd logik – antas ha en humoristisk effekt på läsaren. En sådan läsning gör det lättare att se i vilket förhållande de tre texterna står till en samtida romantisk diskussion om humor, ironi och kvickhet med fokus på den tyske författaren Jean Paul (1763-1825). I det sammanhanget kan man också se vilket mått av allvar som ligger bakom denna ofta skrattretande blandning.

Sidansvarig: louice.cardell_heppkansliht.luse | 2020-10-05