Under det blåa täcket – En lundensisk litteraturhistoria är nu avtäckt

Den högtidliga avtäckningen innebar slutet på ett tvåårigt arbete med mycket läsning, redaktörskap och 121 skribenters skrivande.

Boksläppet inleddes med att de fyra redaktörerna berättade om idén bakom boken och hur den växt fram.

– Det har varit stimulerande att lära känna dessa två hundra författare som är med i boken och det har inneburit mycket läsning och många roliga möten, berättade en glad och uppenbart stolt Göran Bexell, som är en av redaktörerna bakom boken, precis innan han drog av täcket från böckerna.

En stor andel av gästerna, närmare åttio stycken, var skribenter som stod bakom de cirka två hundra artiklarna om författarna och närmare tjugo temaartiklar. Bokens artiklar uppvisar den stora mångfald som lundalitteraturen har. Författargiganter som t ex Strindberg och Esaias Tegnér trängs med mindre kända författare. Läsarna får möta alltifrån Q-versen, spex, studentminnen, tal, romaner osv.

– Det är roligt att vara en del i att kunna spegla denna mångfald. Den är som ett mikrokosmos av Sveriges utveckling och förändring, säger bokhistorikern Kristina Lundblad som skrivit om akademiboktryckarna.
 
Kriteriet för vilka författare som kommit med i boken är att de ska ha haft en anknytning till universitetet berättar Katarina Bernhardsson som är en av redaktörerna.
 
– Det är inte helt uppenbart vem som är lundensare i den svenska litteraturhistorien. Därför är det intressant att samla ihop vilka författare som är sprungna ur den här kulturen och myllan. Vi fokuserar ofta på vilka kända forskare vi har och har haft vid universitetet, säger Yens Wahlgren som skrivit ett kapitel om lundafilosofen och fantasy- och science fictionförfattaren Bertil Mårtensson.

En annan skribent är Per Lindström som också står för en del av bilderna i boken. Han berättar att det grafiska teamet för boken velat förmedla en lundakänsla - men inte en överdrivet stark lundakänsla.

– Man ville att bilderna skulle ha ett överraskande bildspråk för att skapa nyfikenhet hos läsaren. I de flesta fall har man därför t ex inte valt de mest kända bilderna av författarna, berättar han.

Sista ordet i boken har Immi Lundin, som är litteraturvetare och lärare på författarskolan, fått.  I sitt kapitel beskriver hon författarskolan vid Lunds universitet och berättar om de författare som är sprungna ur den. Idag är hon liksom de andra på festen glad och stolt över boken.

- Jag tror att jag idag har samma känsla som när mina studenter får sitt verk i handen.

Med En lundensisk litteraturhistoria i handen blir det tydligt att Lund och universitetet är en plats där idéer möts och nya författarpersonligheter kan utvecklas. Som Immi Lundin skriver: ”en plats som gör litteraturen möjlig”. Text: Gisela Lindberg