Sara Håkansson

Hon gillar att utmana sig. Under gymnasiet ville hon bli pilot men det blev en akademisk bana. Nu har hon gett sig i kast med uppdraget som prodekan för grundutbildningen. Hon tror att livet skulle vara enormt fattigt utan humaniora och teologi.

Hur kände du inför uppdraget när du åtog dig det?

– Det kändes spännande och roligt men också lite skrämmande. Jag såg också fram emot att få lära mig mer om universitetet som organisation och om HT-fakulteterna.

Vilka frågor är de viktigaste att jobba med under mandatperioden?

– Den allra viktigaste frågan är den lärarledda undervisningstiden. Hur tas den tillvara på bästa sätt utan att överbelasta lärarna? Men den är också den allra svåraste frågan att lösa.

– Prislapparna på ämnena är ämnesbaserade och den lärarledda undervisningstiden ser väldigt olika ut för en HT- eller LTH-student. Vi skiljer oss från andra fakulteter eftersom vi har så många små ämnen. Några av våra ämnen har kanske bara tio studenter och då blir kostnaden hög jämfört med kurser där man kan undervisa 300 studenter samtidigt. Men alla våra små ämnen är viktiga för den bredd som Lunds universitet står för. Vi måste fortsätta samtalen med universitetsledningen och utöva påtryckningar på regeringen.   

– Vi kommer också att jobba med att utifrån den alumnrapport som Isak Hammar skrivit kommunicera utåt varför humaniora behövs i samhället och att kompetensen våra studenter får med sin utbildning är viktig på arbetsmarknaden. Vi hoppas långsiktigt att detta kan komma att rekrytera studenter som inte tidigare skulle ha tänkt på att läsa våra ämnen.

Varför är humaniora och teologi viktigt?

– Signifikant är att ämnena utvecklar och bildar individen samtidigt som de ger en färdighet i att analysera och kritiskt granska både sin omgivning och texter, vilket behövs i de flesta jobb och är nödvändigt för att ett samhälle ska fungera.

– I kristider som under pandemin märktes det hur viktigt humaniora och teologi blir. Kultur, litteratur och språk hamnar i fokus och blir angeläget att diskutera i samhället. Jag tror att livet skulle vara enormt fattigt utan dessa beståndsdelar, som en kropp utan själ. Den fungerar men inte särskilt länge.

Vilka pedagogiska erfarenheter tror du att vi har dragit av pandemin?

– Hur oerhört viktigt det är att träffas fysiskt. Den energi som skapas i en undervisningssal går inte att återskapa på Zoom. Det handlar om dynamiken och att man som lärare kan nästan se hur kunskapen landar hos studenten i en sal. Vi kan inte helt och hållet byta ut campusförlagd utbildning mot distansundervisning.

– Men vi har också lärt oss vilka moment som fungerar bra på distans, hur vi kan maxa undervisningstiden med inspelade föreläsningar och utnyttja tiden på campus till analys och samtal. Distansundervisningen har också öppnat upp världen och vi kommer troligen ha fler gästföreläsare också i framtiden. En sak som förvånat är hur bra uppsatshandledning fungerar. Det är one on one och man kan ha texten framför sig på skärmen.

Berätta om din bakgrund?

– Jag är halvirländska och kom till Sverige när jag var fem. Min pappa var hippie under 70-talet och när han reste runt så hamnade han på Irland och där träffade han mamma.

– Det har inte alltid varit humaniora och teologi som varit i fokus för mig. Jag gick teknisk linje på gymnasiet och drömde om att bli pilot. Men jag kände mig aldrig riktigt hemma på teknisk linje utan var mer intresserad av de samhälleliga frågorna. Jag läste religion och engelska och tog en gymnasielärarexamen. Efter det jobbade jag på en internationell skola i Helsingborg, men hade fått blodad tand för engelskan och höll hela tiden kontakt med universitetet. När det öppnade sig en chans att doktorera tog jag den.

Uppdrag:

  • Ordförande i HT:s Grundutbildningsnämnd
  • Ledamot i Utbildningsnämnden centralt
  • ULBG universitets beredningsnämnd som tillkommit för att ta snabba beslut under pandemin.

Forskartitel: Universitetslektor i Engelska på SOL, Högskolepedagogisk utveckling

Född: På Irland. Kom till Sverige och Hässleholm när hon var fem år.

Familj: En sjuårig son och en stor släkt på Irland med över 30 kusiner.

Drivkraft: Nyfikenhet och att hitta lösningar.

Hobby: träna, träffa vänner och läsa

Något oväntat om mig: Jag gjorde större delen av min övningskörning i Moskva under tidiga 90-talet. Jag lärde mig inte så mycket trafikregler, men blev snabb i reaktionerna.

Viktigt: Lyfta blicken men samtidigt se individen.

Läs mer om Sara Håkansson i LU:s forskningsportal

Sidansvarig: malin.sjobergkansliht.luse | 2022-01-21