Johannes Persson

Han tycker om att fiska i småländska insjöar och hans intresse för att fotografera tror han beror på att man i ett fotografi upptäcker något annat än det man ser i verkligheten. Att visa, utveckla och befästa självklarheten i att humanistiska och teologiska ämnen är oumbärliga för samhället ser han som den största utmaningen för HT-fakulteterna.

Har det alltid varit filosofi som gällt för dig?

– Jag ville bli fotograf, men mina föräldrar tyckte att jag skulle ha en riktig utbildning och eftersom jag alltid varit intresserad av matematik började jag läsa det. När en av mina kursare en dag sa att du måste följa med och läsa filosofi, så gjorde jag det. Jag upptäckte att jag trivdes bra med humaniora och filosofi och fortsatte med det.

Nu är du dekan och inne på din andra mandatperiod. Varför tackade du ja till det?

– På ett sätt är det oändligt lång tid med tre år, men samtidigt är det väldigt kort tid. Allt som innebär någon sorts förändring tar tid och det finns en hel del kvar att arbeta med. Det är bra med omsättning i ledningsrollerna. Det är oerhört roligt och givande att arbeta med de nya personerna i fakultetsledningen.

Som du säger tar förändringar inom akademin lång tid, vad driver dig?

– Inom de humanistiska och teologiska fakulteterna sker en generationsväxling nu med anställningarna av de nya professorerna och de biträdande universitetslektorerna.

– Det är mycket spännande med alla nya anställningar. Att få träffa och lära känna dem som kommer att utgöra HT framöver är otroligt stimulerande och ger mycket energi.

– Att vi får in fler med helt olika erfarenheter är viktigt. Det blir annorlunda bara i kraft av att vara nya personer. Det är bra om vi kan hitta en balans mellan personer som har erfarenheter från Lunds universitet och människor utifrån.

Vilka frågor är de viktigaste att jobba med under mandatperioden?

– Nummer ett är att vi nu får till riktigt bra rekryteringar. Den näst viktigaste är att från fakultetshåll ta hand om dem vi anställer. Det kan till exempel vara att ordna fler gemensamma seminarier för de biträdande universitetslektorerna. Man kan också tänka sig att dessa ordnas tillsammans med ytterligare någon fakultet. Antagligen räcker det inte med enbart seminarier utan det måste kanske till en typ av introduktionsprogram för de nyanställda. Vi måste framförallt veta varför vi på lång sikt behöver dem vi anställer nu.

– Institutionerna och prefekterna gör ett utmärkt jobb med det här, men fakulteterna kan också hjälpa till och göra mer.

– Det tar ofta lite för lång tid innan den nyanställda lär sig vilka man ska vända sig till på HT-fakulteterna och på universitetet. Här måste vi hjälpa till att skapa nätverk.

Det breda universitetet ­- vad är det?

– Vi behöver samverka och samtala med företag, myndigheter och studenter om fördelarna med att välja breda utbildningar. Detta tror jag är en nationell diskussion. Kanske ska de humanistiska och teologiska fakulteterna i Lund och Uppsala leda samtalet, så att arbetsgivare och studenter kan delta i det. Stockholms universitet är också en viktig spelare,

– LTH hade ett projekt om ”affilierad kompetens” som finansierades av Vinnova. I det anställdes personer med lämplig kompetens under en kortare period kanske är det en modell som kan användas också på HT.

– Vi kanske också skulle ta in representanter från samhället i kursplaneringen. En större interaktion skulle kunna innebära att de känner att de har ansvar och kan bidra.

– En satsning som vi hoppas tydliggör ännu mer att samverkan är en viktig del i vårt uppdrag är Rådet för nyttiggörande av forskning som inrättades i våras. Fakulteterna har avsatt medel för att stimulera utvecklingen av innovativa idéer. Rådet ska diskutera tilldelningen av dessa medel och på ett strukturerat sätt slussa ut vår forskning i samhället och i vissa fall kanske kommersialisera dem.

Det finns en bild i samhället av att forskningen som bedrivs inom HT-fakulteternas ämnen är onödig. Hur gör man för att ändra på det?

– Den viktigaste är att visa, befästa och utveckla självklarheten i att humanistiska och teologiska utbildningar är oumbärliga både för universitetet och för samhället. I det arbetet är det angeläget att vi hittar nya vägar.

 – Vi kanske ska ta de här stegen tillsammans med till exempel Naturvetenskapliga fakulteten som har liknande problem. Våra ämnen hakar inte i samhället lika självklart som till exempel medicin. Avståndet till samhället är litet större eftersom det vi bidrar med i allmänhet inte är lika direkt tillämpbar kunskap. Kopplingarna går mer på djupet.

– I takt med att samhället förändras måste vi också förändras och följa med i den utvecklingen. Med tanke på vad som sker i vår omvärld just nu med stora klimatförändringarna och ett alltmer nationalistiskt klimat är vi kanske ännu viktigare än tidigare.

– De satsningar som vi gör och planerar att göra för att utveckla det ”breda universitetet”, som jag pratade om tidigare, är en del i arbetet med att förändra bilden av humaniora som mindre nödvändigt.

Du har ett stort engagemang för forskarfrågor, hinner du själv med att forska?

– Jag längtar tillbaka till forskningen varje dag. Jag försöker vara en aktiv forskare och lyckats vara det genom att skriva tillsammans med andra.

Bakgrund

Johannes Persson är född i Lund men uppväxt i Huskvarna. Under uppväxten flyttade familjen runt till olika ställen eftersom hans pappa arbetade som kulturchef och kultursekreterare. Idag är han bosatt i Torna Hällestad med sambo och en dotter.  Men han känner sig fortfarande mest hemma i Malmö och i Huskvarna där han bott längst.

Forskningstitel: professor i teoretisk filosofi

Uppdrag: dekanus

Familj: sambo och dotter

Djur: Tre marsvin och fiskar

Intressen: fotografi och fiske

Viktigt: att försöka se hela bilden och att veta vad man inte vet

Sidansvarig: malin.sjobergkansliht.luse | 2022-01-21