Jordan Zlatev

Jordan tyckte det var smidigt första gången han ansökte om Erasmus+ lärarmobilitet, men han blev besviken över att den undervisning han och kollegan utförde utomlands inte fick tas med i bemanningsplanen hemma i Lund. Det gjorde att han avstod från att söka lärarmobilitetsmedel under ett par år. Under de åren kunde värduniversitetet bjuda in honom istället.
 

Hej Jordan, vilken är din institution och vilket är ditt ämnesområde? 
Jag arbetar på avdelningen för lingvistik och kognitiv semiotik vid SOL-centrum. Jag är ämnesansvarig för kognitiv semiotik: ett nytt ämne som integrerar delar av lingvistik, semiotik och kognitionsvetenskap och som vi i Lund har bidragit till att utveckla och befästa. 

Du har undervisat utomlands vid flera tillfällen. Du har speciellt goda för­ankringar vid ett polskt universitet. Berätta mer om det och om hur samarbetet startade. 
Ja, det är Universitet Marie Curie-Sklodowska (UMCS) i Lublin, östra Polen, som vi har samarbetat regelbundet med sedan 2014. Det är samma år som kognitiv semiotik blev etablerat i Lund, och då vi arrangerade den första internationella konferensen i ämnet.

Då docent och numera professor Piotr Konderak var särskilt engagerad i sam­arbetet, och när han blev ansvarig för ett fyraårigt program i kognitions­vetenskap på UMCS, etablerade han en obligatorisk kurs i kognitiv semiotik inom programmet. År 2015 bjöd han mig och professor Göran Sonesson att ge denna kurs för första gången, och jag är glad att vi tackade ja, även om vi gjorde det utanför våra vanliga arbetsuppgifter. Det var nämligen en mycket entusiastisk grupp på 40-45 studenter vi mötte i Lublin. Piotr och flera andra polska kollegor, som professorn i engelska Henryk Kardela, deltog i flera av lektionerna, och det blev spännande diskussioner. Jag och Göran, och sedan bara jag, har gett kursen sex gånger till sedan dess, men aldrig mötts av så mycket entusiasm. 

Du har rest dit både med Erasmusmedel och med utbytet bekostat av värd­universitetet. Hur fungerade det den gången då du ansökte om Erasmus+ lärarmobilitet? 
Det var nog 2016 som vi åkte med Erasmusmedel första gången, och det gick ganska lätt att få fram alla papper. Men jag blev besviken över att vi inte kunde få räkna in (en del av) undervisningen som en del av vår bemanning i Lund. Så jag ansökte om lärarmobilitet först 2022, då jag fick lov från SOL-ledningen att räkna in 30 timmar. Reglerna hade sedan dess förändrats dock, och det var lite svårt att få till stånd alla papper (och stämpel som behövdes i Lublin) tyckte jag. Men stödet från Erasmuskoordinatorerna hjälpte mig att övervinna min ”pappersfobi” så det gick bra till sist. De andra gångerna var det institutionen för filosofi i UMCS som har finansierat resan och uppehället, och det är jag mycket tacksam för. Med tanke på att vi inte har en motsvarande kurs att bjuda kollegorna från Lublin att undervisa på (när Piotr har varit i Lund på Erasmus+ har det handlat om en eller två gäst­föreläsningar) och det är nog bra att värva denna modell med lärar­mobilitets­medel.  

Vilka moment har du undervisat i, vid värduniversitetet? Hur har student­gruppen sett ut och hur tycker du att det har fungerat? 
Jag har undervisat i de olika inkarnationerna av kursen ”Introduction to Cognitive Semiotics”, som sagt tillsammans med Göran de första fyra gångerna, och sedan själv från 2020 framåt, när Göran hade gått i pension 2019. Kursen var upplagd som en serie av föreläsningar på förmiddagarna, och ca. sex grupparbeten på eftermiddagen som vi handledde. Allt detta skedde på en vecka, så det var bråda dagar. Två till tre veckor senare var det dags för presentationer av grupparbetena. Första gången kom vi tillbaka på plats för att examinera dessa, sedan gjorde vi det på distans. Sista året provade jag en annan modell: studenterna fick sina projekt två veckor innan kursen, och de presenterade dem efter den sista föreläsningen. Men det var ganska stor variation mellan grupperna. 

Du har även undervisat ihop med en kollega från Lund, ni har rest tillsammans på utbyte. Berätta mer! 
Göran Sonesson och jag har arbetat nära varandra sedan 2003 och har kompletterat varandra väl. Han kunde mycket mer om ”ren” semiotik än jag, och det var naturligt att han skulle föreläsa mest om semiotikens historia, om bilder och om kulturella möten – medan jag pratade om språk, evolution och barns utveckling. För det mest gick det smidigt, också för att vi satt med på varandras föreläsningar. Men det innebar att, tillsammans med handledningen, var det upp till åtta timmars undervisning per dag, fem dagar i sträck. Så lite trött blev man. (Göran gick bort för en månad sedan, i april 2023, och jag känner starkt hans frånvaro). 

Ser du några särskilda skillnader eller likheter gentemot din undervisning i Lund? 
Den största skillnaden är de mycket större studentgrupperna. Här undervisar jag mest på masterskurser, och det är som mest 15 studenter. Nivån på engelskan och förkunskaperna är i allmänhet något lägre i Lublin, men bara i allmänhet. Det har alltid funnits fem-sex mycket motiverade och duktiga studenter, som ofta har stuckit ut och imponerat mer än studenterna i Lund. Så skillnaden mellan de högst och lägst presterande studenterna var större i Lublin. Vi försökte förstås anpassa undervisningen till respektive nivå. Men det var svårare i en större grupp, och tyvärr kunde vi se hur vi ”tappar” vissa studenter. De första åren examinerade vi också studenterna individuellt, och det var en del underkänt, och sedan kompletteringar. Men det blev alldeles för mycket arbete, och vi kom överens med Piotr Konderak om att han skulle göra det i fortsättningen, och vi skulle endast examinera grupparbetena. 

Tanken var att du även skulle ha rest ner och undervisat ihop med en av dina doktorander? 
2020 och 2021 undervisade jag på distans på grund av pandemin, och då ensam. När jag åkte dit igen 2022 gick det bra att ta hela kursen själv. Men jag saknade Göran, eller en annan kollega från Lund att samarbeta med, även om Piotr var på plats nästan hela tiden. Så tanken kom att min doktorand Alexandra Mouratidou, som är specialiserad inom fenomenologi och medvetenhet vid valsituationer, skulle följa med och ta minst två föreläsningar i år. Kollegorna i Lublin var med på det, men av olika skäl gick det inte att ordna i år. Doktorander har en kort tid på sig, med många deadlines, och det hade varit för stressigt för henne helt enkelt. Vi får försöka igen nästa år. 

Vad tycker du att du har fått med dig av dessa utbyten och samarbeten, såväl forskningsmässigt, pedagogiskt som personligt? 
Om vi börjar med forskningen har utbytet varit en förutsättning för att Lublin ska bli ett av ca. fem centra för kognitiv semiotik i världen, något som både de och vi är stolta över. Det var faktiskt Piotr Konderak och hans kollegor som arrangerade den andra internationella konferensen i ämnet i Lublin 2016, för att sedan fortsätta till Toronto 2018, och Aachen 2022. Pedagogiskt var det mötet med unga, entusia­stiska och fritänkande människor från en något annorlunda kultur som var det mest givande. Efter examination ”firade” vi flera gånger med dem på en närliggande ute­servering, och de kunde öppna sig ännu mer för oss än i klassrummet, och berätta vad kursen hade gett dem. Sådant är kanske lättare att göra just som gäst­före­läsare än hemma, så det har gett starka personliga minnen. 

Vad har varit det bästa med dina Erasmusperioder? 
Inspiration, när jag känt att jag håller på att tappa den i rutinerna hemma. De personliga möten jag nämnde ovan. Några nya idéer, som jag sedan har kunnat tillämpa och vidareutveckla på hemmafronten. 

Vad har varit det mest utmanade? 
När jag känt att någon student är där bara för att hen varit ”kommenderad” dit av sin polske professor, och egentligen inte alls är intresserad av ämnet. Eller att vår undervisning inte var tillräckligt anpassad till den lokala kontexten. Men sådana ”kulturkrockar” är oundvikliga, och det är bara att jobba vidare, och förhoppnings­vis utvecklas. 

Nu ska du snart iväg på utbyte igen, berätta gärna om vad det är du har på gång! 
Ja, jag ska dit igen i juni, och ge kursen för … åttonde gången. Min tanke är att försöka ändra den ganska radikalt, att föreläsa mycket mindre och låta studenterna presentera och diskutera olika artiklar framför hela klassen. Min roll kommer i så fall att bli mer som en handledare under hela kursen. Vi får se om modellen fungerar.